Det här med demoner tycker jag lätt ger en känsla av paranoia. Hur kan jag veta vad här i livet som inte är ett uttryck för demoner? Eller hur kan jag veta om jag påverkas av demoner? Om jag vill göra något, är det demonerna eller Gud som ger mig den viljan då? Och om jag känner motstånd till att göra något, är det då demonerna eller Gud som påverkar mig? :-S Kanske kan något futtigt litet beslut som jag fattar leda till något ofattbart dåligt som jag nu inte kan ha en aning om?? Och om jag tycker att allt detta bara känns obehagligt och väljer att inte tänka på demonerna - är det demonerna då som sist och slutligen får övertaget över mig? Eller tänk om man råkar göra något som är demonfrämjande utan att vara medveten om det..?

Förresten, jag har ofta undrat vad de här sakerna som ni nämner här - meditation, yoga och soaking till exempel - egentligen leder till för hemskt? Skulle någon kunna ge något exempel på det?

__________________
"Gud är ljus och inget mörker finns i honom." (1 Joh 1:5)