Här kan man diskutera hur man på bästa sätt kan ge sina barn den trygghet de behöver för att bli trygga vuxna människor som står stadigt på jorden.

Vad behöver ett barn under sin uppväxt?
Hur skapar man trygghet?
Vad är trygghet?
Spelar rutiner och regler någon roll?
Spelar uppmuntran och kärlek någon roll?
Vad är dina egna erfarenheter?
Hur blir en bebis trygg?
Hur blir ett yrväder till förskole/skolbarn trygg?
Hur blir en osäker tonåring trygg?

I sin föräldraroll kan man ibland verkligen undra hur man ska göra det bästa för sina barn, och ett forum där man kan få tips, råd och stöd av andra föräldrar kan betyda mycket för ens familj.

Hejar på er föräldrar där ute, ni gör ett jätteviktigt jobb!

__________________
Jessica C S - www.kristenforalder.com

Detta är en mycket intressant fråga och svår tycker jag. Grundsvaret tror jag ligger i att man först och främst är trygg i sig själv och sitt förhållande.
När det gäller vårt barn har vi försökt att alltid vara närvarande i det vi gör. Har vi läst en bok tillsammans har vi gjort det helhjärtat annars avstått. Sen har vi kramats mycket. Vår son (1,4år) är en väldigt trygg liten person i allafall som jag uppfattar honom.
En viktig sak för honom är just rutiner. När han ska äta så ska han ha på sig haklappen, om jag råkar ha glömt den blir han irriterad.

Ja det med att vara HELHJÄRTAD tror jag är jätteviktigt!
Och absolut mycket KRAMAR och KÄRLEK!

Sen kan det behövas support i konkreta situationer med,
jag kan komma på jättemånga situationer som kan vara svåra
veta hur man ska hantera för att ge barnet TRYGGHET!

Just nu har vi tex ett dagisbarn och det kommer många frågor hur man ska göra rent konkret...

för om man lyckas förmedla trygghet till sina barn.
Då är de ju sen rustade att klara livets många utmaningar!
För vi föräldrar kan ju inte leva livet åt våra barn,
vi måste ju låta dem leva mer och mer själva...

Tufft och tungt men lättare om man vet att de går TRYGGA ut i världen!!!

Många kloka ord!

Ja, det där med att vara med helhjärtat är viktigt tror jag. Då blir barnet sedd. Det är viktigt tror jag!
Och kramar, närhet. Och rutiner. Väldigt viktiga ingredienser.

Om vi inte har några rutiner blir våra barn väldigt förvirrade och otrygga, så rutiner är ett måste i vårt hus. Då vet barnen vad det är som gäller och kan koncentrera sig på att leka och ha kul!

Och som du säger maskros, det bästa vi kan göra är att ge barnen en riktigt bra grund att stå på, när de själva ska ut och utforska världen och livet. Det måste ju vara det som är föräldraskap!

Dagis och trygghet, som du tar upp maskros är en stor fråga, eftersom nästan alla barn går på dagis. Där spelar ju dagispersonalen en stor roll.

Mina barn har fasta tider på dagis och det verkar vara en viktig sak för dem. Om det är annorlunda någon vecka så är de lite mer kinkiga och saknar mig på dagis. Men om allt är som vanligt så saknar de mig inte, snarare tvärtom :-)

__________________
Jessica C S - www.kristenforalder.com

Intressant att höra om dagis, vår lille kille ska börja på dagis till hösten och det känns nog mest läskigt för oss vuxna.
Hur ska man våga släppa det dyrbaraste man har till främmande människor?

Sant, hur vågar man det? Det gör man nog inte. Det är alltid svårt att lämna iväg sitt barn, innan man till slut vänjer sig och kommer in i det nya livet :-)

Angående trygghet och dagis, och säkert trygghet i största allmännhet, verkar det vara väldigt viktigt att prata om alla problem man stöter på.

Barnen stöter ofta på situationer på dagis som de inte kan lösa och är osäkra inför. Då pratar vi om det och funderar tillsammans ut några lösningar på problemet, och så får de testa nästa dag vad som kunde vara en bra lösning på problemet. Då blir de genast mycket självsäkrare på dagis. För då har de verktyg för att hantera det jobbiga istället för att vara osäkra....

Kanske kan det vara en till ingrediens till detta med trygghet: Kärlek, närhet, rutiner och att prata om det som är svårt och hitta lösningar?

__________________
Jessica C S - www.kristenforalder.com

Måste man släppa iväg det på dagis !
Man kan ju själv starta en fåbarns-dagis !
I kristen anda !
Där man endast tar emot vänners barn,
och där alla vet vem dom är hos !

+ + +
Laurentius

Mycket viktiga frågor, jag skulle vilja säga att det är DE viktigaste frågorna i livet.
Intressant att ta del av de olika "föräldraresonemangen", det råder samstämmighet med mitt eget föräldraskap i mycket.
Mitt perspektiv på den här frågan är dessutom vad som händer om tryggheten uteblir.

Hur formas en person som inte finner en trygg bas under uppväxtåren?
På vilket sätt utvecklas denna persons förmåga att vara "ensam med sig själv", att möta andra och känna empati.
Jag menar inte att lägga extra tryck på andra redan hårt pressade föräldrar. Det räcker att vara "good enough" förälder. Alla vill sina barn det bästa.

Men det kan ju vara så att man av olika anledningar blir fråntagen möjligheten att ge det man vill. I vissa fall konkurerar förldraskapets "goda intentioner" med missbruk där tyvärr missbruket ibland segrar.

Jag tror att det aldrig nog mycket kan diskuteras just trygghets, kärleks och bekräftelsefrågor i relationen till barn.

__________________
Jag känner inte Gud, men jag känner människan.

Ursäkta mig men jag kan inte hjälpa att notera att du benämner barnet med DET, låter förfärligt hemskt. Hoppas du bara gjort ett litet misstag. Det rätta ska vara: Måste man släppa iväg BARNET på dagis !

Ursäkta men jag tycker rätt ska vara rätt. Må gud vara med dig.

För att svara på Laurentius fråga nu när vår son börjat på förskola (dagis) så har vi inga vänner i närheten med barn. Sen föredrar jag att lämna mitt barn till människor som är utbildade i pedagogik jämfört med att ha honom hos en vän bara.