Jag kan inte sätta mig in i hur det skulle vara att förlora en förälder och tackar Gud att jag sluppit det hittiills. Min mamma förlorade sin pappa när hon var gravid med min äldsta bror, det måste vara jättehemskt! Tänk att barnen inte får lära känna sina mor/farföräldrar. Själv växte jag upp utan farmor och morfar, och nu är även mormor och farfar bortgångna sedan 12 år. På mitt bröllop hade jag önskat att de var där, då saknade jag dom hemskt mycket. Jag hoppas att dina barn vet att mormor älskade dem!

Idag har jag haft en stressig dag och sista timman nu innan läggning har mitt tålamod och ork tagit slut. Jag har skrikit och gormat på barnen och bara önskat att de sov. Så nu sitter man här och känner sig som en dålig förälder.

Hoppas ni har det bra alla!

__________________
http://foraldraliv.blogg.se/

Noomi, att du nu känner dej som en dålig förälder
betyder inte att du är en dålig förälder!

Nä, jag vet ju det, men det kan bli så dumt ibland. Tack för lite uppmuntran i alla fall.

__________________
http://foraldraliv.blogg.se/

Jag gissar att de flesta föräldrar känner igen sig.
Man älskar sina barn mer än allt annat men när man är trött och sliten så uppför man sig inte lika bra som man vill. Sen är jag säker på att barn känner av ens känslor bättre än en själv så då blir dom lite otrygga vilket leder till en ond spiral.

Så, nu tänkte jag försöka rycka upp mig. Har varit så svårt att gå ut och träffa folk, vara aktiv på nätet, studera och allt det där, när sorgen ligger som ett dimmigt töcken över livet.
Men igår var jag til simhallen med barnen och började med pluggandet igen. Och jag klarade till och med av det jag fasat; att råka träffa någon jag känner, som frågar hur det är....

Noomi, åh jag känner igen mig, om det där med att ha noll tålamod ibland.
Det är ju så det är att vara förälder, man pressas till gränsernas gräns och eftersom man inte blir Enastående bara för att man blir förälder, man är ju fortfarande människa, så brister det ibland.

Jag brukar vara ärlig och säga som det är till barnen, att nu är jag TRÖTT och orkar inte mer tjafs och syskongräl så nu får ni sluta! (Det funkar aldrig hehe)

En sak som är viktig tror jag, det är att kunna prata med andra föräldrar, få känna igen sig och stötta varandra lite. Då orkar man lite till :-)

Men för det mesta är det ju helt underbart att ha barn. Jag börjar till och med bli sugen på en till! (fast inte när barnen tjafsar och slänger mat på golvet och går in med leriga skor)

__________________
Jessica C S - www.kristenforalder.com

Många barn är instinktivt machiavelliska. De gör vad som helst för att behålla förälderns uppmärksamhet. Oftast är föräldern mer uppmärksam på hyss, bus och trots, än när barnet sitter och målar, pysslar eller läser. När barnen gör positiva (och lugna och tysta) saker passar föräldrarna på att göra egna saker. Det gillar inte barnen. Och då sätter karusellen i gång...

__________________
jag är inte aktiv längre

Glad Påsk alla mammor och pappor på Kyrkforum!

__________________
Jessica C S - www.kristenforalder.com

Detsamma önskar vi (min familj) dig.