Gick förbi torget härom dan och såg några barn stå och sjunga om gud. Dom var väl uppskattningsvis i åldrarna 3-10 år. Publiken som tittade verkade tycka detta var gulligt, medan jag (som icke troende) kände mig illa berörd. I mina ögon ringer det "hjärntvätt" lång väg. Är det verkligen vettigt att pådyvla sina barn sin egen tro. Är det inte rimligare att de får göra ett eget självständigt val senare i livet?

Guds frid.

Jag vet inte om du har barn, men om du har det så uppfostrar du väl dom efter det du tror är rätt och riktigt. Om det är så, hjärntvättar inte du då dina barn oxå, om man utgår ifrån ditt resonemang?

Gud välsigne dig.

Mvh Magnus

Jag tror inte man ska underskatta barns förmåga att tro. Självklart kan det ha en påverkan att man växt upp i en kristen familj. Men jag känner många som trots det inte valt att leva som kristna i vuxen ålder.
Det är ändå intressant att dessa tycker att det var bra att växa upp i en kristen familj.

Sedan håller jag med XAROK. Det vore väl märkligt om föräldrar inte har inflytande på sina barn? Så är det också med den numera sekulariserade skolan. En skola som socialdemokratin byggt upp för att fostra barn att överta värderingar och åsikter för att bli sanna socialdemokratiska efterföljare.

God bless you!

__________________
+=================+
| WARNBERG ........A...|
| LOVE GOD, LOVE PEOPLE., |
| just as simple as thatAAA |
+=================+

När mina barn undrar över min tro så är jag noga med att beskriva just att det är en tro, och vad den har för konsekvenser i mitt liv, men också att andra tycker annorlunda. Jag tror att det fungerar som med utbildning. Bästa sättet att få barn att läsa böcker är inte att säga åt dem att göra det, utan att läsa böcker själv. Om man visar barnen mycket kärlek tror jag att de förstår att kraften bakom kärleken kommer från Gud. Det kan få dem till tro. Men som god kristen kommer jag att ge mycket kärlek till mina barn, även om de bestämmer sig för att inte tro.

__________________
jag är inte aktiv längre

Självklart skall man uppfostra sina barn. Jag menar bara att det går en klar skiljelinje mellan att uppfostra dem om vett, etikett, moral och etik mm. och att trycka på dom en religiös tro från småbarns-åldern. År det kanske så att det är det enda sättet att någotsånär garantera återväxten? Tycker ni inte att det finns en problematik inbyggt i detta? Muslimer uppfostrar/hjärntvättar sina barn osv..

Nej, jag menar inte att man ska "trycka på" barnen sin religion. Det ligger mer åt hållet som ACTADIURNA skrev. Alltså att barn snappar upp vad föräldrarna gör. Alla, oavsett trosuppfattning har en påverkan på sina barn.

Att man skulle behöva ägna sig åt någon slags indoktrinering för att garantera återväxten i församlingarna låter helt galet i mina öron i varje fall. :-)

__________________
+=================+
| WARNBERG ........A...|
| LOVE GOD, LOVE PEOPLE., |
| just as simple as thatAAA |
+=================+

Snappar upp? Det var ett snällt uttryck. Har man t.ex. varit i frikyrkan regelbundet sedan man var ett år så ligger det på en helt annan nivå! Personligen tror jag att det är en klar majoritet i församlingarna som har sin grund i en "barnatro". Alla vet väl att man är som mest påverkbar som barn Att vissa tar avstånd när man blir vuxen tror jag säkert, men längst därinne finns alltid något kvar.

Guds frid.

Instämmer men warnberg. Eftersom det är tron på Jesus som frälser en människa så går ju människan förlorad om man hjärntvättar någon. En som är hjärntvättat behöver ju inte nödvändigtvis tro. Snarare tror dom att dom tror och då tror dom ju inte på riktigt. Eller hur?

Gud välsigne oss alla.

Mvh Xarok

Men hur tänker du då att man som förälder ska göra med sin bebis när man åker till kyrkan?
Lämna den hemma ensam?
Ordna barnvakt?

Barn är intelligenta varelser och har ,om de uppfostras till tänkande individer, en stark vilja.
Jag kan ta mina egna 3 som exempel (sedan finns det såklart andra varianter men ändå, de är liksom mig närmast).

1:an är nu 12år och har följt med i kyrkan sedan han var liten. Han säger att han tror på Gud. Givetvis har detta beslut (som eventuellt kommer att omprövas många ggr till) kommit genom att han från oss & de i kyrkan hörttalas om Gud, märkligt vore annars.

Min 10åring då. Han är våran Tomas tvivlare. Han ifrågasätter & tvekar. Just nu är han i "icke-tro" diket. Han funderar & grunnar, kan hända kommer han alltid att vara icke troende, jag vet inte. Men om han kommertill tro (vilket jag såklart hoppas) så ska det vara hans beslut. Han är ingen fantast av att vara i kyrkan direkt och han slipper. Nu är han så stor att han kan va hemma själv.

Min yngsta, 9år gammal, sväljer allt man säger (å allt hon hör omkring sig) än så länge. Men hon är en tjej med en enorm vilja så jag är säker på att hon kommer att utveckla en egen tro alt en egen icke-tro.

När mina barn var små (så är som du nämnd ei ditt inledande inlägg 3-4år) hade de givetvis inget större val utan de fick så lov att hänga med och vara på ex söndagsskolan eller sitat i vårt eller rita.. Ja hur som haver så var de med oss till kyrkan.
Nu väljer de helt själva. Stora killen är nu på läger som kyrkan anordnar, 10åringen ville inte följa med (9åringen är för liten).
12åringen & lilltjejen sjunger i kör. Inte 10åringen, han spelar fotboll mycket hellre.

Såklart formar mina åsikter mina barn, konstigt vore annat. Men det viktioga är att man ger dem utrymmet & möjligheten att med tiden själva forma en eventuell tro.

__________________

Gud skapade kvinnan
Pricken över i, bland allt på jorden
Rätt och slätt ett underverk, underbar att se och skön att känna
Utan och innan, kvinnan ger balans åt mänskligheten
Utan henne blir den halv.

Vet bara att det inte kan vara bra att ha med dem, men inser samtidigt att det ingår i er uppgift som kristna att göra så många som möjligt kristna. Det enklaste och mest självklara är väl då att börja med sina egna barn.

Det räcker nog tyvärr inte med intelligens och stark vilja om man matats med ett budskap dag efter dag, år efter år!

Det verkar som ni (troende) vill blunda för verkligheten. att använda uttrycket "hört talas om gud" när man som dina barn växt upp inom kyrkan, måste väl ändå vara att stoppa huvudet i sanden!

Som sagt - försent!