Jag har 4 barn.Den yngsta är 18 år,den äldsta 32 år(två pojkar å två flickor.Barnbarn har jag också

Gud har välsignat mig med 7 barn, jag kunde inte bedja ske din vilja och använda preventivmedel, jag har alltid varit övertygad om att "allt förmår jag i honom som giver mig kraft" varje barn har varit som ett pussel som Gud lagt för familjens bästa, ingen bit fattas alla som han hade tänkt finns där med olika gåvor och egenskaper.

Min egen mormor hade 14 och min farmor 7 barn, jag har tänkt ofta på dem hur de hade det, trots att de var utan all bekvämlighet som vi har idag blev det fina människor av dem alla.

Jag har 6syskon. En stor familj där alla har varit delaktiga i mycket. Mina föräldrar älskar oss alla lika mycket och har gjort sitt absoluta bästa för att vi alltid skall ha det så bra som möjligt.

Jag personligen vill med ha barn tillsammans med min fru. Enligt läkarna är det inte möjligt då dom längre ej vill sig tro att min fru kan/kommer att bli frisk ifrån sin whiplash skada.

Dock tror jag på en Levande Gud, en Gud som är större än alla våra problem och sjukdommar. Jag tror på en Gud som helar, Han är vår läkare.
Jag tror alltså att min fru kommer att bli frisk och att Gud välsignar oss med MAX 3barn! (Vill ej ha fler)
Antingen att vi adopterar dessa (någon eller alla av dem) eller att vi får "egna" barn.

__________________
Smyger in lite då & då.

Jag har tre barn, en pojke och två flickor. De är födda -99, -00 och -01. Jag älskar dem mycket.

__________________
jag är inte aktiv längre

Jo. Det kan man. Det finns tom rätt många som valt bort barn. Jag är en utav dem och jag känner två par till som har valt barnfrihetens väg.

Hela frågan verkar vara tabu i den kristna delen i Sverige, vilket är synd,

Nu är jag ingen tanke läsare men jag tror personen som du citerade mer tänkte i barnorna att ifall man väl fått en gåva ifrån Gud, fått ett barn så vill man ej vara utan det.
Lättare självklart att välja bort ett barn / att föda / få barn om man har den möjligheten. Svårare blir det när man sedan vill ha barn och man ej kan få barn, som min fru och jag i denna situation, tror dock det kommer lösa sig, men ändå.

Vet ej vad som får dig att tro att detta på något sätt skulle vara "Tabu belagt inom den "kristna delen i Sverige" Jag har vänner som valt att leva utan partner tex. Jag skulle inte vilja leva utan min Fru. Men det är enklare att inte "leva utan" något som man aldrig haft eller har.

__________________
Smyger in lite då & då.

Tabubelagt var väl att ta i. Det finns goda grunder, inte minst medicinska och psykologiska, i vid mening, som gör att man inte kan eller bör skaffa barn. Men om man låter bli att skaffa barn av lättja eller vällust, då beter man sig inte särskilt kristet. Att älska sin nästa, och sin fiende, gör man på ett bra sätt om man ordnar barn till samhällets bästa. Det är få frivilligt barnlösa som inte behöver hjälp av andras barn den dag de blir gamla och skröpliga.

__________________
jag är inte aktiv längre

Det var väl så man tänkte förr, och även idag i uländerna,att man skaffar barn som ska ta hand om en när man blir gammal.Idag har vi ju ,ännu i alla fall
nånting som ska föreställa äldrevård även om den nedrustas så till den grad att man kanske får förlita sej på att våra barn tar hand om oss (lite i varje fall)
Må så vara att du tycker det är okristet att avstå barn pga lättja eller vällust
eftersom de ju bla kan behöva barnen då de blir gamla.
Men då är det ju bara att hoppas att vi som har barn inte beter oss okristet och anser att dessa barnlösa får klara sej bäst dom vill,skylla sej själva,sitta där i sin ensamhet och på så vis straffa dem pga av deras lättja och vällust tidigare i livet

Jag har 2 pojkar på 13 år och 7 år

Jag är uppväxt som näst yngst av 5 barn och jag har älskat det! Jag har alltid upplevt att mamma och pappa alltid haft tid för oss och älskat oss alla.

Så nu står jag här har tre egna barn och skulle mycket väl kunna tänka mig två till... om jag orkar... Och det gör jag inte för tillfället. Våra barn är 4½ år, 3 och 1 år gamla så det är väldigt tätt mellan dem. Jag älskar dem alla och tycker att jag har tid till dem, men skulle inte ha tid för fler just nu. Men framtiden får utvisa vad Gud vill med våra liv. Maken vill inte ha fler över huvud taget, men jag tror att om Gud tycker att vi ska ha fler barn så kommer Han ändra på makens sinne.

Jag anser också att barn är en gåva och den ska man vårda ömt! Jag vill göra det bästa för mina barn och hoppas att de kommer älska mig och Gud hela livet!