Vilket meningslöst liv. Födas till denna jord bara för att "säga ja till vår herre". Kunde verkligen inte er gud komma på ett smartare sätt för sin utsortering av godkända/ickegodkända?

Ibland hindrar oss även Gud - han varnar oss - och han kan även ryta till så som en förälder gör ibland, men bara då han har skäl till det. Men Gud har även gett oss den gåvan med "den fria viljan" och vad Gud har lovat håller han. Jag förstår att det kan vara svårt att applicera detta på den liknelse du gav, men precis som föräldern säger Gud åt oss när vi gör fel, eller är på väg att göra något fel som kommer till skada för oss eller någon annan, på ett eller annat vis, men han hindrar oss aldrig från att göra det. Han tar inte bort möjligheten från oss att göra de handlingarna, för det vore att ta bort den fria viljan:

"Du får ta vilken sak som helst ur leksakslådan, bara det är legoklossarna..."

Vad är det om Gud ger oss löftet om att själva kunna välja, men sedan inte låter oss få göra det? Visst tycker han inte om om någon av oss väljer att mörda någon, och jag kan sannerligen tro att han försöker förhindra det, men samtidigt så kan han inte sätta sig uppemot den fria viljan, för det som Gud har bestämt det står fast.

Där är mitt svar.

__________________
Jag har tagit mig en paus från forumet. På återseende, gott folk!

Jag förstår hur du menar, och jag håller med dig, fast sedan får man tänka på att det inte var meningen att det skulle vara så från början - så ser jag det inte i alla fall, för meningen med livet var från början ren och klar "harmoni" med Gud, för att uttrycka mig på någorlunda rätt sätt. Jag har svårt att se att livet från början bara var en tid då man fick välja huruvida man skulle leva evigheten, för evigheten var ju med Gud redan då. Först med syndafallet ändras det, och saker och ting fick ändra på sig lite grann... även meningen med livet, på sätt och vis - målet är fortfarande gemenskap med Gud, men det är inte möjligt på samma sätt som det en gång var menat, så då får det ske på annat sätt.

(Som du märker vänder jag mig inte enbart till dig, och mitt inlägg är delvis ett svar på ditt inlägg, men mest en respons på Görans tankar om detta citat... men jag väljer att citera just dig. Så ta inte illa upp om jag säger saker som inte du är emot, även om det kanske låter så... jag nämner bara vad jag tänker rent allmänt.)

__________________
Jag har tagit mig en paus från forumet. På återseende, gott folk!

Jag tror att Gud kan förinta det onda - eftersom han är allsmäktig!
Jag tror att Gud vill förinta det onda eftersom han är god!
Jag tror att Gud kommer förinta all ondska på den stora Domedagen!

__________________
http://www.youtube.com/watch?v=LQaolD8FCwQ

Man kan konstatera att ingen invänder mot att teodicé-problemet är olösligt ur ett logiskt perspektiv. Och att andemeningen av era inlägg är att gud står ovanför logiken. Men i så fall är gud helt bortom den här världen, för i den här världen gäller logiken. Och om gud är helt bortom den här världen, kan vi aldrig avgöra om gud existerar. Alternativet är att gud existerar, även i den här världen, men då omfattas även gud av logiken. Det finns inga mischmaschiga medelvägar, det är bara önsketänkande.

Jag tycker att vad du skriver är helt ologiskt....

Du tar in tidspersspektivet i debatten. Det är rätt. Alla parametrar måste med vid beaktande av teodicéproblemet. Här är min variant:

En enda Gud?

Jag ser inget som helst logiskt problem i teodicéproblemet, däremot finns ett stort emotionellt problem. Din formulering "angriper" dock inte den kristna guden utan en karikatyr. Som de flesta anti-Gud-argument.

(Jag kan skvallra om att det rör sig om punkt 3)

Naturligtvis har troende inga problem att lösa teodicé-problemet, hur skulle de kunna ha det?

Vad vet du om det? Ibland kanske det blir desto mer ofattbart med allt lidande när man tror på en god Gud. Tron har ett innehåll, det händer någonting med en, med ens liv om man verkligen har en relation med Gud.
Inte som en motsats till händelselöshet, inte så att ju mer det händer i mitt liv och med mig desto närmare Gud är jag, desto bättre är relationen.

Men som en motsats till att segla fram på en räkmacka.