Ja'a, snart är det dags för den årliga samlingen av folkmassorna i min hemstad... och det är med både sorg och förväntan i mitt hjärta. Många, många tusentals människor som lever i mörkret, utan sanningen i sina liv, med tomhet och sorg... men ändå ett tillfälle, en tid, till att evangelisera och få tala om Jesus.

Be för detta, mina vänner, och för det arbete som sker på plats av församlingarna och de troende. Be att det inte ska bli irritation bland de tjänande som bor inne på campingen, eller bland de som går på fältet. Det har skett för, och det kan ske igen, i år. Men be att det inte ska ske i år, och att det de gör ska få vara tydligt i deras sinnen, att de gör det för Gud och för folks frälsning.

Själv vet jag inte riktigt var jag ska vara, om jag ska vara inne på campingen bland mina egna, eller om jag ska tillbringa dagarna i bön i hemmet och kyrkan. Jag hoppas att Herren visar mig var han vill ha mig, och att han inte tillåter mig att vara på fel plats, vid fel tillfälle, utan ser till så att allt går enligt hans plan.

__________________
Tillrättavisa mig om jag har fel - det är Gud vilja med oss alla...

Vad är det som irriterat "de tjänande som bor inne på campingen", nyfiken i en strut?

__________________
"Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek." - Ef 4:2

# Min blogg
# Bibeln om fildelning

Åh, nej det är mycket olika saker... mycket skit på campingen (bokstavligt talat) och deras missnöje över detta kan få dem att tappa fokus på vad de gör där, och irritation tenderar att hända så fort man ska göra en större satsning inom kyrkan - jag ser det som så att Satan är i gång och ser till så att det blir så, för att vi ska tappa fokus.
Helt enkelt, det är på många sätt och vis som frustration och irritation kan ske. Framför allt kan det vara för att man känner frustration över att ingen blir frälst, och det smittar i lägret...

__________________
Tillrättavisa mig om jag har fel - det är Gud vilja med oss alla...

Okey! Jag blev förvånad, och mycket, MYCKET glad över vad som skedde mig i fredags...

Jag var i missionskyrkan för bön över Arvikafestivalen och de våra som var i Jesus Camp, som utgjordes av tre militärtält på stora campingen, där kristna från olika orter i vårat avlånga land hade samlats, så som det blir varje år.

Jag hade väntat i veckor på festivalen, för jag kände att jag ville tjäna Gud med det jag hade, och jag ville vara inne på området, tillsammans med de andra, och tala om min tro på Jesus. Det skulle vara så härligt, och jag var "fit for fight" - ända tills det kom till den aktuella veckan. Jag insåg att jag inte skulle hamna inne på området, av ekonomiska skäl och för att min far inte ville att jag skulle gå in på den mycket smutsiga campingen*. Så jag blev lite nedstämd, och jag får erkänna att jag tappade lusten helt på att göra en satsning överhuvudtaget, utanför området, för jag visste att det var där inne som jag skulle få samtalen, inte ute bland folken som går från en plats till en annan...

Jag bad många gånger till Gud, innan hoppet hade svikit mig, om att han skulle placera mig där han vill ha mig, och inte i första hand där jag ville vara. Men samtidigt visste han vad jag ville, och jag ville att det skulle vara hans vilja att ha mig inne på området. Och tiden gick, festivalen började, och jag hade inte någon biljett in till campingen - jag gick i alla fall på bönen för arbetet, och det var tänkt att jag skulle vara med och dela ut bullar utanför festivalområdet.

Det var på torsdagen som festivalen började, men jag gick hem efter första bönen, liksom alla andra gjorde eftersom vi var för få för att kunna arbeta effektivt. Nästa kväll var jag i missionskyrkan igen för bön, och jag talade med två ifrån Jesus Camp för att höra hur läget var. Under tiden fick jag sms från min bror... jag som i princip aldrig får sms från min bror, och detta var ur mitt perspektiv konstigt:

Brorsan: Är du i kyrkan? Jag har något till dig?

Hmmm...? Vad var det där om? Jag fattade ingenting... så jag skrev tillbaka:

Jag: Ja jag är här... i mission

Brorsan: Hur länge till?

Jag: Vet inte...

Brorsan: Du ska få en sak

Jag: Vad är det om?

Brorsan: Jag kommer dit om Max en halvtimme. Så var kvar!!

Jag: Jaha?

Och jag satt och väntade på honom tillsammans med de två tjejerna från Jesus Camp, för de skulle göra iording mat till lägret. Min bror kom inom en halvtimmes tid, som han hade sagt, och jag låste upp dörren för honom när han stod utanför. Så drar han upp ett band, ett rött band, och säger "vill du ha den här?"

...

Jag visste vad det var, fastän jag inte hade sett en sådan tidigare, men jag visste vad det var, för inom mig skrek det av glädje över ett bönesvar som syntes vara omöjligt att uppleva. Inte jag, inte nu... hur var det möjligt?! Min bror gav mig en biljett till Arvikafestivalen, en biljett till campingen, till Jesus Camp. - Min BROR!? Av alla möjliga sätt att få bönesvar på min bön, att få komma in på campingen, hade jag aldrig kunnat tänka mig att få se den komma från min kära bror. och jag blev glad, fruktansvärt glad, men jag kunde inte visa det för honom... det gick inte.

Under detta korta ögonblick som alla dessa tankar flög genom mitt huvud hade min bror redan hunnit greppa min handled och dragit in mig på toan, kletat in den med pumptvål och börjat trä på bandet... och jag stod stum över vad som hände, jag märkte knappt att det skedde.

Så hände det att jag "smög" in på camingen utan att min far visste om det, för nu var det bara han som var i vägen för mig att tjäna Herren. Min mor visste om det, och hon ringde till mig i smyg. Mina föräldrar körde förbi mig och lämnade bättre skor och kläder för "kvällens arbete", som min far troligen trodde var att dela ut bullar för min del, men icke! Jag ljög inte för honom, för jag bad Gud att jag skulle få slippa det, och det enda han sa till mig var "du går inte i fulen** nu!", och jag sa nej, för det hade jag ingen som helst avsikt att göra... =)

Senare fick han reda på att jag var inne på campingen, och han verkade ta det ganska bra... tack gode Gud för det, för det sista jag vill är att göra min far besviken. Allt jag ville var att tjäna Gud, och nu hade jag det inom mitt räckhåll. Ett bönesvar och ett tecken från Honom om att han ville ha mig där.

Mer om vad som hände under mina kvällar i Jesus Camp får jag berätta en annan gång...


[*Stora campingen har man hört många historier om att det ligger bajs överallt och man vill helst inte komma in där frivilligt]
[**Fulen - bestämd form av substantivet ful: Rotepa/resandespråk för bajs, skit, fis, och allt annat som mer eller mindre kommer ur en varelses anal]

__________________
Tillrättavisa mig om jag har fel - det är Gud vilja med oss alla...

Varför kostar det pengar? Varför behöver man biljett?

Doddo

__________________
Fantasin är inte bara konstens utan också vetenskapens moder. Idén är den knuff som ger fantasin svängrum, men hur förbisedd är inte den tysta förmodan som kallas aning?!

Jesus Camp ligger inne på området, inne på Arvikafestivalens camping... det kostar ungefär 1200 kr att komma in på festivalen. Så ifall det var att det kostade pengar för Jesus Camp's skull, så var det mitt fel i skrivandets konst.

__________________
Tillrättavisa mig om jag har fel - det är Gud vilja med oss alla...

Men varför kostar det pengar att komma in på festivalen? Vad får man för de pengarna?

Doddo

__________________
Fantasin är inte bara konstens utan också vetenskapens moder. Idén är den knuff som ger fantasin svängrum, men hur förbisedd är inte den tysta förmodan som kallas aning?!

Du vet alltså inte vad Arvikafestivalen är för något... det är typ Sveriges tredje största festival, med musik i tre dygn, band ifrån hela världen och så. Det kostar lite pengar det... man kan se det som en konsert som håller på i tre dagar och med flera olika scener med flera olika band samtidigt som spelar. Det är dessutom fullt med skit som fylla och droger, men det är väl inte det som "ingår" med festivalpriset.

__________________
Tillrättavisa mig om jag har fel - det är Gud vilja med oss alla...

Jaha, jag hade fått uppfattningen att det var en kristen festival. Hur kunde jag tolka det så galet? Kan du begripa det?

Doddo

__________________
Fantasin är inte bara konstens utan också vetenskapens moder. Idén är den knuff som ger fantasin svängrum, men hur förbisedd är inte den tysta förmodan som kallas aning?!

Nu var det ju inte riktigt så jag menade i min attityd, men men... det beror på hur man läser det

__________________
Tillrättavisa mig om jag har fel - det är Gud vilja med oss alla...