Citat:
Ursprungligen postat av Göran
Man är alltså inte rökt trots att man inte är troende. Det viktigaste är att man gör goda gärningar.....
Det var något nytt. Men det går säkert att hitta andra bibelcitat som visar på motsatsen. Att man måste tro på gud alltså.
|
Detta är en av kristenhetens stora stridsfrågor, vilken fick Luther att gå till storms mot Rom. Enligt Luther, och samtida reformerta tänkare som Zwingli, Kalvin och Knox, är man räddad, frälst,
endast (sola) genom tron. Man avvisar gärningar som ett sätt att få frälsning. Udden var riktad mot den avlatshandel* som Rom länge hade bedrivit, och i accelerande grad, för att finansiera byggandet av Peterskyrkan.
Rom har upphört med avlaten som handelsform, men den finns formellt kvar i liturgin. Jag vet dock inte hur pass förekommande den är. Den ortodoxa kyrkogrenen har i stället begreppet Theosis, gudomliggörelse, där tro och gärningar bakas in i hela personens livsverk, en strävan att nå Gud.
I modern mening har skillnaderna i synen på hur man får nåden, frälsningen, minskat, men frågan kvarstår alltjämt, inte minst som identitetsskapare för "protestanter" i vid mening.
För egen del menar jag att den som inte kan handla måste få vara räddad genom tron. Exemplet är en riktig buse som till slut ligger totalförlamad efter en olycka. Om denna då kommer till tro, men inte kan utföra några Gudi behagliga gärningar, då kan den personen inte anses vara förlorad. Ånger och tro ska räcka.
Men motsatt borde gälla för den som är frisk, stark och har goda resurser i övrigt. Där räcker inte tro, utan en kristen livsgärning fordras också, man måste i handling visa att man är kristen. Man kan helt enkelt inte sägas "tro" om man exempelvis notoriskt ignorerar den som ropar efter hjälp.
*Man kunde köpa sig fri från synd med pengar.