Min första konfrontation med blodmat skedde då jag var ca 5 år och gick i söndagsskolan. Växte upp i ett samfund då men sattes av föräldrarna i söndagsskola hos pingströrelsen. Församlingsföreståndaren (Erik Möller) som även var söndagsskolföreståndare frågade lite trevligt oss barn om våra favoriträtter. När min tur kom blev svaret "blodpudding". "Usch" lär Möller ha sagt och avslutade därmed frågestunden. Åt gärna blodpudding och ännu hellre paltbröd på den tiden. Men nu är det längesedan. Anser inte att man utan vidare kommer förbi Jakobs - Jesu broders - ord i Apostlagärningarna kap 15. Så här lyder stycket:

"Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss hava förvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utan att de hava haft något uppdrag av oss, så hava vi enhälligt kommit till det beslutet att utvälja några män, som vi skulle sända till eder jämte Barnabas och Paulus, våra älskade bröder, vilka hava vågat sina liv för vår Herres, Jesu Kristi, namns skull. Alltså sända vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kungöra detsamma för eder. Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke pålägga eder någon ytterligare börda, utöver följande nödvändiga föreskrifter:

att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blod och från köttet av förkvävda djur och från otukt. Om I noga tagen eder till vara för detta, så skall det gå eder väl. Faren väl."


Så här beskriver Tidens tecken ett annat historiskt beslut om blodmatsförbudet i motsatt riktning:

"420 ca Augustinus kommer med uppfattningen att apostladekretets förbud mot blodmat inte längre gäller, han menade att blodförbudet endast var temporärt. Som skäl till detta anger han i verket Contra Faustum att dekretet tillkom av hänsyn till judarna och att det nu inte längre behövde hållas när förhållnadena förändrats. Luther och övrig kristenhet (förutom vissa avvikande röster ibland) har sedan gått på den samma linjen, det skulle vara alltför stort besvär med att hålla en sådan regel, detta medan judarna räknade blodförbudet till "det lättaste buden i lagen". Men faktum är att det under de tre första århundradena av kristenhetens historia inte finns några verkliga vittnesbörd om att förbudet mot blodmat inte skulle gälla. Både Tertullianus, Origenes och Clemens av Alexandria bekräftar att de kristna höll detta dekretet. Beslutet fattades inte bara av apostlarna utan även av den Helige Ande och vem har hört att den Helige Ande upphävt detta dekretet?"

Sammanställning av Katolska kyrkans villoläror och några påvliga uttalanden

Det här är ingen "het" fråga idag men kanske kan bli. På skolbespisningen förr serverades vad jag minns inget alternativ till blodpudding. Förutom sallad. Någon som vet hur det är nu då så många barn kommer från muslimska hem?

Tja, jag håller mig till potatisbullarna och sylten när det är blodpudding på skolan. Jag antar att det är så vi får göra...

__________________
Jag har tagit mig en paus från forumet. På återseende, gott folk!

På de flest skolor jag har haft kontakt med har man alltid någon form av alternativ till maten, t.ex. salladsbord eller fil. Gissningsvis har muslimer som samma rättigheter som alla religiösa grupper nämligen att få mat som är tillagad på det sätt som är religiöst korrekt.
Jehovas Vittnen brukade alltid få alternativ mat när det t.ex. vankades blodpudding eller blodpalt.

Intressnt länk. Det är bra att fu för fram dem i ljuset! Jag kom bara till det första påståendet.
I den judiska påskritualen, liksom i pingstritualen förekommer böner för de avlidna... Jesus deltog själv i de firandena...

Dessutom vet vi att man i den tidigaste kyrkan firade gudstjänster vid martyrernas (vittnenas - vid den tiden var det inte nödvändigtvis blodsvittnen, vilket ordet senare kommit att innebära) gravar i katakomberna.

Detta gäller det första påståendet. Jag har ingen anledning att betvivla att resten härstammar från samma ande...

Det var lite mer i länken än bara "blod". En handling som kan tyckas vara en tanke. Men också ett antal ämnen att "beta av" kanske?

Eftersom det är du som säger det vill jag inte bestrida det. Det finns ju gåtfulla bibelställen om "omdop för de döda" och liknande.

Åter till blodet. Det är fortfarande kontroversiellt i mellanöstern. Det praktiska skälet är att blod lätt tar med sig smitta och ohyra, vilket man märker på att det genererar och sprider sjukdomar, även om man inte kunde analysera det i äldre tid. Det religiösa skälet är att blodet är bärare av själen, och styrs av hjärtat. När det kommer till apostlarnas bud verkar det klart att de främst inriktar sig på att ta avstånd från avgudadyrkan - något som även jag starkt vill rekommendera. Paulus förtydligar det med att man inte behöver göra några stora undersöknignar, och Jesus säger att människan inte blir oren av vad som kommer in i munnen, utan av vad som kommer ut.

Min slutsats är att jag inte för egen del äter blodmat, men jag ser inte något absolut fel. Mest beror det kanske på att jag inte är uppväxt med det, men jag har andra egenheter också - t.ex. att jag pga. allergi inte dricker mjölk, vilket orsakade konflikter i skolan där man lärde att det var nyttigt. Jag anser att ansvariga för serveringar som inte ger alternativ för dem som av olika skäl bör avhålla sig från vissa livsmedel bör överväga sitt ansvar.

Konstigt. Visst förklarade jesus all mat som ren. Erinrar mig att jag gillade blodpudding och gärna åt paltbröd som mackor. Lever var jag oerhört förtjust i men idag då jag ser blodpudding och dylikt i affärerna så undviker jag det. Har varit troende i elva år och blodmats-intresset kanske har försvunnit och det kanske den hliga anden står för (?).